Till mina borgerliga vänner

Först publicerad 111130 på Facebook

Jag har försökt lugna mig lite. Jag har försökt låta er vara. Lite i alla fall. Försökt komma ihåg att vi är olika. Att vi tycker olika. Att det som jag tycker är logiskt är underligt för andra. Att man kan tro på olika ideologier på samma sätt som att man kan tro på olika religioner.

Men idag tog det stopp. Idag blev min förvirring för stor igen, min sorg för mäktig och mitt hopp för becksvart.
Så idag kan jag inte vara tyst.

Idag blev det känt att Röda korset förlorat upphandlingen av Stockholms läns landstings vård av tortyrskadade flyktingar. Till Carema.

Idag blev det känt att en nittioårig kvinna dött av svält på ett äldreboende i Brålanda utanför Göteborg. Som drevs av Carema.

Förra veckan förfasades ett helt land över nyheten att äldres blöjor vägdes på ett ålderdomshem. Som sköttes av Carema.

Men det här är inte en text om Carema. Det här är en text om vård, skola och omsorg på entreprenad.

Jag känner till motargumenten. Jag känner till att man snabbt kan säga att det här är enskilda fall. Att Carema är ett ruttet företag som inte kan sägas vara representativt för privat vård. Att Carema snart kommer vara borta från marknaden och att vården då blivit bättre. Genom att marknaden fungerade som den ska och slog ut ett företag som inte skötte sig. Jag känner till det. Jag förstår teorin bakom de argumenten. Även om jag inte tycker de är bra. Jag tycker de är usla. Men jag kan förstå att man med andra erfarenheter än jag kan tycka att de är bra. Jag kan till och med respektera det. Men.

Åldringarna som fick sitta i kissblöjor försvinner inte. De har upplevt det de har upplevt. Vad som än händer med Carema i framtiden.
Den nittioåriga kvinnan som dog av svält är död. Hon kommer fortsätta att vara död vad som än händer Carema i framtiden.
Eleverna som hamnat på en misskött skola har missat ett år av sin utbildning. Även om skolföretaget tvingas lägga ner på grund av indraget tillstånd året efter.
Och individerna som blivit utbrända av sitt arbete på ett boende för ensamkommande flyktingbarn är lika utbrända även om flyktingboendet byter huvudman året efter.

Och det jag undrar över är.

Varför ska vi ha det här risktagandet?
Varför ska vi nånsin riskera att skapa sådant här lidande?
Vad är det vi vinner på det?
Vad är det för gigantiska vinster som jag inte kan upptäcka som rättfärdigar allt det här risktagandet, allt det här lidandet, alla dessa ”enskilda fallen”.

Finns det nån av er som kan svara mig?

Vi har i Sverige idag ETT parti som är helt emot vinstuttag i vård, skola och omsorg. Och det är Vänsterpartiet. Och jag vet att för många av er är det nästan ett skämt att nämna det partiet. Jag vet att många ser Vänsterpartiet som ett oseriöst, orealistiskt och verklighetsfrånvänt parti.
Men.
Hur kan något bli MER oseriöst, orealistiskt och verklighetsfrånvänt än det Carema genom politiska beslut har getts utrymme att utsätta människor för?
Jag kan inte förstå det.

Finns det nån av er som kan svara mig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s