En mikroaktivistisk dagbok

Igår kväll skrev jag följande på FB.

Jag liksom många andra har nyss läst Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen. Det allra mest intressanta inslaget där är det nederländska vänsterpartiets paroll om att tidsrelationen när man bedriver politiskt arbete bör vara 1 timme prat, 10 timmar aktion. Dvs, 1 timme på politiska möten, med vänner eller diskuterande här på FB, skall mötas av 10 timmars flygbladsutdelning eller annan utåtriktad verksamhet.
Hur ser ni på det?

Det är givetvis ett mkt hårt krav, jag tänkte själv mäta under nån månad eller två och försöka nå upp i 1/3. Men jag tror att tanken är rätt. För hur mkt analys och samtal vi än måste utföra tillsammans, vänstern behöver minst sagt en vision och en bra formulerad framtidsdröm, så tror jag att formeln hjälper till att skapa balans. Hjälper till för att få vänstern att växa.

Därför har jag gärna en diskussion här om lämpliga saker att utföra, i grupp eller enskilt. För att stimulera och utveckla det handlande, konkreta, vardagsbaserade politiska arbetet på bredden. Det arbete som inte handlar om att snegla på Jonas Sjöstedt och hoppas han ska säga ngt bra i nästa Agenda.
Och sen tänker jag mig att vi efter och under den diskussionen också ser till att handla efter formeln. Vi kan väl som sagt börja med 1/3?

Själv sätter jag igång genom att kompensera det här inlägget genom att imorgon dela ut Vänstern i Malmö vid Triangelns tandvårdshögskoleuppgång kl 12. Kom gärna och hjälp till. Eller bidra bara till diskussionen här.

Ja. Så nu är det ett projekt. Som genom en kommentar av en bekant även fick ett namn.

Riktigt bra! Håller helt med – även om 1/10 är jäkligt hårt så låt oss sikta på 1/3 – och låt oss räkna hur mycket vi är uppe i! Samtidigt tycker jag det är viktigt att inkludera många olika saker i ”politiskt handling” – för visa som inte har tid att lägga kan det vara jättebra att bära en tydligt politisk knapp & dela ut några på jobbet eller att sätta upp ett klistermärke nånstans. Vi borde erbjuda idéer för ”mikroaktivism” – om alla våra medlemmar satte upp två klistermärken var i stan skulle det bli ett par tusen stycken!!

Mikroaktivism alltså. Det är det nya svarta, röda, blåa, gröna och så vidare. Jag satsar på det här några månader och skriver loggbok om det här. Det svåraste kommer alldeles uppenbart vara övervinnandet av min bekvämlighet. Jag tycker det är väldigt skönt att ligga här i soffan och skriva, länka och tycka saker. Nu måste jag gå utanför dörren. Pust.
Ni är hur som helst varmt välkomna att följa mitt arbete.

2 tankar på “En mikroaktivistisk dagbok

  1. Min tanke med mikroaktivism är mer aktivism för de som inte har tid att vara aktiva – t ex att lägga en politisk tidning i sitt fikarum på jobbet, sätta upp en affisch eller ett klistermärke, bära en politisk knapp och kommentera den när man kan, ta diskussioner med folk man möter som inte kan eller har andra åsikter och visa vad man tycker- osv osv osv. Då behövs en organisation som fixar fram alla de där knapparna och diskussionstexterna. Vi som har möjlighet att dela flygblad ska förstås göra det – 35 minuter är skitbra!! Jag är med dig i januari!! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s