Strukna scener

När jag skriver, regisserar och medverkar så är den största vinsten att vi löpande och direkt kan korrigera saker vi inte trivs med i föreställningen. I Teaterrepubliken får barn var det en hel del. Eftersom det var första gången jag skrev en tvåaktare så stack materialet ibland i väg åt lite olika håll. Och krävde rensning. Här kommer de scener som ströks ur föreställningen, men som jag ändå tycker är roliga eller intressanta på ett eller annat sätt. Med små kommentarer.

De tvivel och problem jag brottades med själv under skrivprocessen lät jag min pjäsensemble avhandla i diskussioner. Det finns fortfarande kvar delar av det, framförallt en längre scen i början på andra akten. Här är en scen som låg rätt tidigt i första akten som jag tycker beskriver hur jag tänkte kring problematiken att lägga sig i hur andra uppfostrar sina barn. Den ströks ungefär tre veckor före premiär för att den sänkte tempot för kraftigt i första akten och för att den gav pjäsens Teaterrepublik lite för gott samtalsklimat. Jag märkte efter ett tag att drivet och utvecklingen blev bättre om de var sämre på att prata med varandra i början.

Erika
Så, vad är problemet?

Maja
Vi pekar en jävla massa.

Pontus
Vi får folk att känna sig dåliga.

Maja
Eller så känner de sig inte träffade över huvud taget.

Erika
Vi måste ju kunna säga att vuxna gör fel när de är med barn.

Pontus
Det är ju ingen idé att förneka att barn driver en galen. I alla fall tolv tretton fjorton gånger om dagen.

Rickard
Men det är väl inte barnets fel?

Pontus
Vems är det då?

Erika
Förälderns givetvis.

Maja
Så vi ska säga att föräldrar ska ta sig i kragen? Rycka upp sig? Lite Jan Björklundsk uppsträckningsstrategi?

Rickard
Vi behöver ju inte bli låtgåflummiga i alla fall.

Erika
Det är vi ju inte! Vi pekar ju på konkreta fel! Vi säger ju inte att barn inte behöver nån som leder dem?

Maja
Vad säger vi då?

Pontus
Vi visar bara på situationer där föräldrar och vuxna klantar sig. Slutsatsen blir ju att barnen skulle klara sig bättre utan de vuxna.

Erika
Är det inte så då?

Pontus
Nej.

Maja
Nej.

Erika
Nej det är klart det inte är, jag tar tillbaka.
Så?

Maja
Vi behöver en fiende.
Nån som får ta skulden för att föräldrar beter sig illa när de blir pressade.

Erika
Och det borde vara?

Pontus
Anna Wahlgren.

Maja
Margaret Thatcher.

Rickard
Fan att Usama är död.

Erika
Vafan. Kom igen nu.

Maja
Jag vet inte. Men det måste ju gå att hitta. Om vi letar.
Vilka påverkar familjers värderingar? Vilka TV-program är viktiga? Vilka föräldraböcker säljer bra?
Eller hur?

Erika
Okej, då börjar jag kolla upp det.

Pontus
Men jag tycker fortfarande det är problematiskt att lägga sig i hur folk väljer sig att uppfostra sina barn.

Erika
Men då faller ju hela pjäsen?

Pontus
Men det känns förmätet att komma och säga att vi har nåt svar, att vi vet mer än andra. Det har vi ju alltid tjatat om, när vi gjorde Finanskris till exempel, att det politiska samtalet lider av att man hävdar att det finns sanningar och att politik och ekonomi och sånt inte är åsikter. Det blir ju helt skevt om vi då kommer och säger att när vi kommer till familjepolitik finns det rätt och fel.

Erika
Men det är ju en jävla skillnad. För här finns ju barnen.

Pontus
Hur?

Erika
Barnen finns. Och de blir utsatta för saker. Som ibland är kränkande. Och det finns ingen barnteatergrupp som gestaltar det (Här menade jag ”teatergrupp med barnskådespelare, men slarvade rätt ordentlig med syftningen). Så då finns inte alternativet att lämna det till dem. Utan antingen får barnen ingen röst, eller så riskerar vi att sätta oss på lite höga hästar.

Maja
Jag gillar att sitta högt.

Pontus
Jag gillar inte att sitta högt och ha folk skrikande av ilska vid mina fötter.

Rickard
Jag gillar att folk ligger på knä inför mina fötter och erbjuder mig jobb.

Erika
Jag gillar när folk säger ”Ja Fru regissör, du har givetvis rätt”.

Maja
Men det skulle du aldrig erkänna.

Erika
Nej, aldrig. Det är sånt jag bara tänker för mig själv.

Maja
Bra.

Pontus
Bra.

Rickard
Bra.

Erika
Bra. Vi återkommer.

Maja
Till den här diskussionen.

Pontus
Imorgon.

Rickard
Nu går vi hem.

Erika
Redan?

Rickard
Jag ska hämta på dagis.

Erika
Just det.

Rickard
Just det.

Erika
Hej!

Pontus
Hej!

Maja
Hej!

Rickard
Hej då!

Jesper Juul har skrivit en bok som heter Konsten att säga nej med gott samvete. Det är absolut en av mina favoritböcker. Därför försökte jag föra in en linje som handlade om att Erika hade svårt att säga nej. Men det blev liksom aldrig något intressant av det. Utan mest ett påstående. Jag lyckades inte omsätta det i handling mer än nån enstaka gång. Här är en annan version av Pontus och Majas tidiga scen i lekparken som innehöll den dimensionen.

I Folkets park

Maja
Här är väl fint?

Pontus
Du har varit här i tjugo minuter. Det är ungefär en trehundradel av vad jag varit här i år.

Maja
Ska du med ut ikväll?

Pontus
Säkert.

Fabian
Pappa!

Maja
Varför inte?

Fabian
Pappa!

Pontus
Jag hinner inte.

Fabian
Pappa!

Maja
För att?

Fabian
Pappa!

Pontus
Kan du vara tyst! Ser du inte att jag pratar!
För att jag vill hinna ha lite tid med honom också.

Maja
Du måste ta hand om dig själv.

Pontus
Men kasta inte sand! Sluta!
När då?

Maja
Syrran klarar väl för helsike en kväll själv.

Pontus
Klart hon gör.

Maja
Dåså, häng på.

Fabian
Pappa!

Pontus
Fan. Tidspressa mig inte du också.

Maja
Jag vill bara att du ska ha skoj.

Pontus
Vi kan väl prata om det 2022. Då är han väl på konfirmationsläger eller nåt.

Maja
Erika är ju militant ateist.

Pontus
Mm, men Fabians polare kommer åka och så kommer han falla för grupptrycket och då kommer Erika inte kunna säga nej.

Maja
Hon har aldrig varit bra på det.
Två öl?

Fabian
Pappa!

Pontus
Inte ikväll. Men ge inte upp mig! Jag vill egentligen.
Kom Fabian, nu går vi hem, jag är hungrig!
Kom!

Maja
Vi ses.

Pontus
Fabian!

Från början tänkte jag mig ett helt annat upplägg på historien. Jag tänkte mig att det skulle vara fristående ben som skulle saxas men egentligen inte ha så mycket med varandra att göra. Jag tänkte mig en COPEdel, en relationsproblematikdel, en del som kopplade våra egna upplevelser som barn till hur vi är som personer nu och sen en del som jag kallade Den nyfrälste. Det skulle vara en figur som med jämna mellanrum skulle dyka upp på scen och berätta historier från ett perfekt JesperJuulföräldraskap. Lite som en okritisk lärjunge. Jag tänkte att den figuren skulle heta August och spelas av mig, för att bli riktigt jobbigt perfekt och provocerande. Figuren finns ju till viss del i min roll Rickard. Men han är ju rätt fläckad av andra tillkortakommanden.
Jag släppte idén på helt olika delar rätt tidigt när jag istället blev sugen på att komplicera det hela och baka ihop det till en tät väv och låta allt utom själva COPEdelen utspela sig i teatergruppen. Men här är en mycket kort scen där istället Erika är lite för perfekt, framförallt i relation till Pontus. Det var den scen som överlevde längst av ”den nyfrälste”, men till slut kändes den lite apart.

Erika
Jag har alltid tyckt att det är mycket lättare att ha barn än vad jag föreställde mig. Jag trodde typ att jag som person skulle försvinna, att det skulle uppstå en helt ny person som bara var förälder. Och så blev det ju inte. Jag gillar ju fortfarande samma mat och lyssnar på samma musik. Så klart.
Men det där alla sa innan Fabian kom, att det är jädrigt tungt, men att det hela tiden vägs upp av alla härliga saker, det känner jag inte igen mig i. Jag tycker aldrig det blivit så där tungt.
Så, skaffa barn! Gå inte på den där skrämselpropagandan!

Här kommer ett uttryck för ovana att skriva scener med flera personer och ännu inte helt genomtänkta linjer för figurerna. I den här scenen så låter jag Rickard driva två linjer, som går i konflikt med varandra. Det är aldrig så där jättelyckat. Den ena linjen är att han inte vill stöta sig med tänkta arbetsgivare, den andra är att han inte vill engagera sig i föreställningen. Så småningom lät jag den senare bli helt dominerande. Dessutom ströks den här scenen eftersom den i stort sett bara sa saker som publiken redan visste.

Maja in

Maja
Hej!

Pontus
Hej!

Maja
Var är Erika?

Pontus
Hon är på stadshuset och jagar nåt protokoll, kommer senare.

Maja
Okej. Jag tänkte lite på den scenen vi gjorde igår, med kläderna. Jag fick en idé med den som jag gärna skulle testa.

Pontus
Visst.

Maja
Jag tycker vi har varit lite försiktiga. Den är rolig, men den påstår väldigt lite. Eller hur?
Så jag tror det vore bra om vi vågade provocera lite mer.

Rickard
Fast det är väl ingen idé att göra en scen för att stöta sig med folk?

Maja
Men samtidigt behöver man ju inte backa från en bra idé bara för att man riskerar att stöta sig med nån. Eller?

Rickard
Ni bestämmer.

Maja
Du är också med.

Rickard
Men det är er grupp.

Avslutningsvis kommer en liten fin scen mellan Erika och Rickard. Erika har gått hem till Rickard för att säga till honom att han ska komma tillbaka till jobbet. Enligt traditionell dramaturgi ville jag låta de som legat längst ifrån varandra i pjäsen mötas på slutet, bli viktiga för varandras framtid. Men, när vi höll på att läsa pjäsen kändes det apart. Vi tyckte helt enkelt inte att figuren Rickard var så viktig att han skulle få en så omfattande avslutningsscen, vi ville hålla oss till Teaterrepublikens relationsproblem fullt ut istället. Dock tycker jag att både Rickard och Erika får säga en hel del kloka saker till varandra i den här scenen.
För förståelsens skull är det viktigt att veta att i tidigare versioner var inte Erika på sjukhuset på grund av en fylleskada, hon hade istället drabbats av en diffus partiell förlaming pga all stress. Men, det kändes mycket roligare att låta henne vara aktivare på vägen till sjukhuset och istället låta henne bli jättefull på förmiddagen.

Erika
När tänker du komma tillbaka till jobbet?

Rickard
När tänker du komma tillbaka till jobbet?

Erika
Du kan inte skita i att repa för att du missat en filmroll.

Rickard
Du kan inte skita i att repa för att du blir tillfälligt trettiofemprocentigt förlamad.
Hur mår du?

Erika
Bra.

Rickard
Lika bra som före du kollapsade?

Erika
Lite tröttare.

Rickard
Och du har löst allt som gjorde att du kollapsade?

Erika
Det var migrän tror de.

Rickard
Tror du det var migrän?

Erika
Vad vet jag?

Rickard
Ja vad vet du?

Erika
Vi har genrep i morrn.

Rickard
Vänta nu, håller du på att byta ämne? Som i en dåligt skriven pjäs där publiken ska ana att du undviker nåt?

Erika
Publiken verkar redan veta att jag undviker nåt, så jag ser inte poängen med att säga att publiken har rätt, och skriva publiken på näsan med en lång övertydlig förklaring till mina symptom.

Rickard
Du är en bra dramatiker.

Erika
Tack.

Rickard
Men jag är orolig för att du inte ska ha gått till botten med det själv. Att du snarare undviker än döljer.

Erika
Jag har jobbat för mycket. Jag har grälat för mycket. Jag har försökt lösa saker för mycket. Jag har sovit för lite. Jag har varit ledig för lite. Jag har suttit i sandlådan för lite.
På samma sätt som du har repat för lite. Du har ansträngt dig för lite. Du har investerat din själ för lite. Du har provfilmat för mycket. Du har tänkt på framtiden för mycket. Du har duckat och varit tyst för mycket. Du har börjat dela med dig av dina egna briljanta erfarenheter för sent. Du har börjat skriva för sent. Du har gått vidare för tidigt. Du har slutat repa för tidigt. Och du har inte varit här och nu, med oss andra, över huvud taget.

Rickard
Jag trodde du förstått att din situation inte är min situation.

Erika
Din situation kommer att fortsätta vara din situation tills du gör något åt situationen. Och det jag tycker att du ska göra åt situationen, för din egen situations skull, är att börja investera helhjärtat i den situation du för tillfället befinner dig i, istället för att hela tiden bädda för en kommande, hypotetisk, ännu helt okänd situation. För jag tror att du då kommer finna ro i den situation du befinner dig i. Och du kommer då bli väldigt bra i den situation du befinner dig i. Och de personer som du önskar att du nån gång i framtiden fick bygga en ny situation tillsammans med kommer bli mycket mer attraherade av dig och vilja ha med dig i sin situation om de ser att du är jävligt bra och närvarande i den situation du för tillfället befinner dig i. För då kommer de tro att du kommer bete dig likadant om de erbjuder dig en ny situation.
Sluta jaga kommande situationer!

Rickard
Jag önskar jag kunde komma på nåt slagkraftigt nu som vänder situationen.

Erika
Men du misslyckas?

Rickard
Ja.

Erika
Ses imorrn. Om jag inte är förlamad igen.

Rickard
Om jag inte fått en provfilmning igen.

Erika
Kalas.

Rickard
Hej.

Sist vill jag tacka min vän och föreställningens dramaturg Jens Peter Karlsson. Hans synpunkter och stöd hjälpte mig oerhört under detta schabrakskrivarbete. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s