Det första jag förundrats över det senaste dygnet är hur många personer som tror att polisen är en väl fungerande och felfri organisation. Och är beredda att försvara polisens agerande i Limhamn utifrån den positionen.
Är det inte hysteriskt väl belagt historiskt att en organisation som har den yttersta makten, om det så gäller regeringar, presidenter eller poliskårer, nästan konstant brottas med maktmissbruksproblem? Att organisationer med stor makt konstant måste ifrågasättas, granskas och kritiseras för att hålla sig på rätt sida lagarna?
Ännu märkligare är de minst lika vanligt förekommande kommentarerna om att poliser bara är människor, som gör sitt bästa i oerhört svåra situationer. Vad är det för vansinnigheter? Poliser är inte människor!
Poliser är förvaltare av ett våldsmonopol. Jag och du har avstått vår rätt att använda våld, i utbyte mot skydd från polis när så är nödvändigt. Poliser utbildas i stress, taktik, psykologi och allmän människohantering för att klara svåra situationer. De är inte människor som du och jag, de är övermänniskor.
Om en polis dör kommer jag lida med dennes anhöriga. Om en vän som är polis får barn kommer jag att skicka gratulationer.
Men det är den döde jag kommer högtidlighålla. Det är min vän jag kommer gratulera. Inte poliserna.För poliser är inte människor.
Du som protesterar, förklara för mig varför jag någonsin skulle vara så dum att jag gav bort rätten att försvara mig om jag blir angripen, rätten att protestera om jag blir tillsagd, rätten att bli trodd på om jag blir motsagd, till en helt vanlig medmänniska? En medmänniska med lika många fel och brister som jag själv.
Då vore jag en dåre.
Nej polisväsendet ska rannsakas hårdare än alla andra. Bara då kan vi ha något förtroende för dem.
Därför ställer jag mig bakom Vänsterpartiet i Malmös krav på en oberoende utredning av Limhamnshändelserna.